Ja, det gamla talesättet enligt rubriken ovan gäller i allra högsta grad fortfarande. Ett problem när man ska bedöma äktheten i den ädla metallen är att man ofta inte har kunskapen att göra så. Det är inte helt lätt att avgöra om smycket som ligger hemma i byrån är ett guldföremål eller inte och i så fall, vilken guldhalt det har. Allt som oftast får man rådfråga någon kunnig person som brukar arbeta med guld i någon form; de som köper och säljer, exempelvis. De olika pantbankerna runt om i landet brukar besitta sådan kunskap, eftersom de är aktiva köpare och säljare av guldföremål.

Ofta kan man faktiskt avgöra om det är äkta guld genom att skrapa lite på ytan på föremålet. Lossnar det på ytan, så det kommer fram annan färg under, är det inte guld. Att man skulle kunna se på färgen att det är guld, stämmer inte. Viktigt är istället att leta efter andra tecken. Syna föremålet under lupp; är det äkta guld finns allt som oftast en liten stämpel som berättar guldhalten, vilken som redan nämnts mäts i karat. Det vanliga är att stämpeln visar antingen 18k eller 24k, men det förekommer också lägre halter. Numera är den lägsta så kallade “finhalten” för äkta guld 14k, mot tidigare 18k.

Ett ytterligare test för att avgöra om man har äkta guld i sin hand är att undersöka om föremålet är magnetiskt. Om föremålet dras till en magnet innehåller det inget äkta guld, utan en annan sorts metall. Du kan också testa genom att använda ett ämne som heter probersyra, vilket köps i flaskform i butik. Man testar sitt föremål genom att droppa probersyra direkt på det. Om det börjar fräsa eller bubbla på ytan, är det sannolikt inget guldföremål. Tänk på att undvika att få syra på huden, eftersom detta är mycket frätande.