Att guld har använts som betalmedel länge och att det länge ansetts som något mycket värdefullt är något som vi redan diskuterat. Det har alltid funnits stor dramatik kring guld och många är de som gett sig av till främmande länder för att söka lyckan som guldvaskare och liknande. Förr i tiden gick det historier om stora guldfyndigheter och dessa berättelser förstärktes allt eftersom de gick i arv. Det fanns inte så mycket fakta som belägg, särskilt inte när den enda möjligheten var att upptäcka äktheten i påståendena på egen hand, det vill säga att själv bege sig till de platser det berättades livligt och målande om.
Redan i det gamla Egypten användes guld som man fick tag på genom expeditioner till Nubien, där slavar fick hacka fram den ädla metallen. Till Europa kom guldet ca 5000 år före Kristus och den första förekomsten i Sverige är daterad till runt 1800 år före Kristus. Sedan den här tiden har guld förekommit i alla möjliga sammanhang och har alltid varit ett föremål för expeditioner och resor till jordens alla hörn. Guldet har tillsammans med ädelstenar funnits som anledning till grundande av vissa kolonier, genom giriga härskare. Som exempel kan nämnas Inkariket, där Spanien gjorde anspråk på de enorma rikedomar som fanns i trakten.
Den största guldhysterin får nog ändå anses vara den så kallade guldruschen under 1800-talet. Denna fanns särskilt i Ryssland och i Amerika, dit många reste baserat på rykten om mäktiga fyndigheter. Särskilt känt i sammanhanget är förstås Klondike, som var legendariskt med sina guldfält på samma sätt som Yokunfloden. Denna senare del av guldruschen ägde rum under sent 1800-tal och attraherade resande från stora delar av världen. Många gjorde sig en rejäl hacka under den här tiden. Dock var fyndigheterna föremål för många strider och oroligheter, som alltid när det handlar om fyndigheter.